6/7 - 1/8 Lerwick - Fair Isle - Westray - Kirkwall - Tananger - Öckerö

Efter tio dagar i Lerwick p.g.a det ostadiga vädret kunde vi äntligen släppa förtöjningarna och sätta kurs mot Fair Isle.

Gråmulet men lugnt väder under överfarten på ca. 40 nm till Fair Isle. Siktade också någon slags mindre val, troligen en Grindval, ett kort ögonblick under resan.

Säsongen börjar komma igång så smått och det blev i princip fullt vid den lilla betongkajen i hamnen.

Det nya fågelobservatoriet var inte riktigt färdigt ännu utan beräknas vara invigt till nästa säsong, 2025. Detta ersätter det gamla observatoriet som brann ner för ca. fem år sedan. 

Vi hann med en kort promenad innan kvällen upp till "Puffin"- kolonierna på berget ovanför hamnen.

Nästa dag vaknar vi till en ganska tät dimma men bestämmer oss för att ta en promenad till fyren på öns nordligaste udde och som vi passerade på inseglingen till hamnen dagen innan.

Tyvärr inte mycket till utsikt men det blev i alla fall en frisk promenad.

Andra dagen på Fair Isle blev det äntligen vackert väder med riktig sommarkänsla. Det blev en lång promenad genom det vackra landskapet till den lilla byn på öns sydsida. För närvarande bor det 45 personer på Fair Isle och för att få bo på ön har alla skyldighet att vårda och ta hand om landskapet och marken. Det enklaste och bekvämaste sättet att göra detta är att låta fåren beta på markerna istället för att ägna sig åt åkerbruk.

Sedan några år tillbaka finns både mobilnät och internet på ön och den gamla telefonkiosken har tjänat ut, men får stå kvar som minne på flydda tider.

Som på många andra ställen hedras de döda med att få sin gravplats på en plats med vacker utsikt.

Sydspetsen på Fair Isle där den tidigare fyrbostaden nu bebos av ett par som flyttat hit ifrån fastlandet. De berättade att det vid ett tillfälle för ca. tio år sedan under en mäktig storm kom en våg som var så stor, kanske 25 - 30 meter hög,  att den slog in över fyren, krossade fönsterrutor och skadade delar av bostaden.

Den lilla kyrkan och skolan. Det går just nu fem elever i skolan i åldrarna 7-12 år. Efter mellanstadiet måste eleverna flytta till skolor i Lerwick.

Vårdcentralen.

Norra fyren med en imponerande mistlur.

Efter två dagar på Fair Isle sattes kursen sydväst ut mot West Ray, den nordvästligaste av Orkneyöarna.

Via en tjugominuters promenad in till huvudorten Pierowall på ön, passerade vi ett antal figurer på olika ställen. Om dessa figurer var s.k konstinstallationer eller hade någon annan betydelse fick vi tyvärr inte någon klarhet i.

Flottare än så här behöver ett bankkontor inte vara.

Annorlunda trädgårdsutsmyckning.

Även på de skotska öarna är gott om gamla slottsruiner

Västkusten av West Ray mot Atlanten med karakteristiskt utseende och populära klippor för sjöfågel.

West Rays golfklubbs klubbhus, ännu ett exempel på den ödmjuka kulturen som råder på öarna där man inte anser att det är viktigt med ett vräkigt och lyxigt klubbhus

9-hålsbanan innehåller bl.a Storbritanniens längsta golfhål som är ett par-6 hål och hela 735 yards långt

Vi hade hoppats på att kunna handla lite skaldjur typ krabba och hummer i hamnen men tyvärr visade det sig att det fisket i stort sett var nedlagt och krabbfabriken höll på att rivas. Nu var det nya tider och istället för fiskebåtar ligger det nu turistbåtar och suplaybåtar för de kringliggande fiskeodlingarna i hamnen.

Vi lämnar West ray och går med tidvattnet mot Kirkwall.

Typisk strandlinje med branta klippor som urholkats av havet så att mängder av olika djupa grottor bildats.

Den imponerande Sankt Magnuskatedralen ifrån 1100-talet.

Efter Kirkwall ankrar vi i en vik vid ön Orkney, den ö som ligger närmast Nordsjön för att utnyttja ett lämpligt väderfönster och få kortast möjliga överfart tillbaka till Norge.

Efter drygt två dygn över ett lugnt, gråmulet och vindfattigt hav, där en liten flock delfiner piggade upp tillvaron en stund,  var vi tillbaka i Norge och gästhamnen i Tananger där även en vacker Häger inspekterade den nytillkomna besökaren.

Efter Tananger blev det en fin soloseglats i vackert och varmt sommarväder runt norska kusten och via en favoritankring i Lusekilen på Sörlandet över till Väderöarna och till Hemmahamnen den 1/8 på Öckerö.

/Pelle

 24/6 - 5/7 Bergen till Lerwick.

Måndagen den 24 juni visade sig vara en bra dag för avfärden mot Shetland och Lerwick. Vi lämnar Bergen och går söderut för att komma ut på Nordsjön söder om den stora ön Sortra. vädret är vackert och vinden sydlig 5-6 m/s men efter några timmar ökar vinden så sakteliga och fram emot kvällen blir det dags att ta in både 1.a, 2:a och till sist tredje revet i storseglet samt även byte ifrån genua till fock, som även den får ett rev intaget inför natten. Sjön är tämligen gropig och obekväm hela natten och på tisdagen men vi håller ändå en bra fart på drygr fem knop. Sjögången förorsakar att kaptenen blir sjösjuk och tillbringar mesta tiden i sittbrunnen, antingen vid rodret eller nerbäddad på bänken. Under tisdagen och natten till onsdag vrider vinden sakta mot väst för att under natten gå över på nord vilket innebär att det undan för undan kommer böljor ifrån alla håll och kanter. Vinden avtar också och det blir så småningom motorsegling med endast storseglet uppe och tidigt på onsdagsmorgonen är havet spegelblankt och angöringen till Lerwick sker i lugnt och vindstilla väder. 

Första skymten av Shetland vid solnedgången på natten till onsdagen.

Vi närmar oss Lerwick och havet är alldeles spegelblankt.

Dags att hissa gästflagga och den gula (Q) för inklarering.

Tidig morgon i Lerwick då vi går in till gästhamnen.

Gästpontonen i Lerwicks hamn.

Som gästande båt får man tillgång till Lerwicks Boatingclubs trevliga klubbhus med duschar, toaletter, tvättmaskin och klubblokal som på kvällarna onsdag - lördag omvandlas till pub och trevlig samvaro med både lokala och gästande seglare.

Från klubbhuset ser vi en dag hur dåtid möter nutid genom att fullriggaren Christian Radich lämnar hamnen precis när ett av dagens moderna kryssningsfartyg just har ankrat upp på redden.

Lerwick blir allt populärare för kryssningsfartygen, i stort sett kom ett nytt fartyg in varje morgon för att släppa iland sina passagerare under dagen och sedan segla vidare på kvällen.

Givetvis blev det en busstur till Shetlands sydspets Sumburgh Head för att beskåda det rika fågellivet där. 

BBC National Geographic besöker Lerwick.

Lerwicks Stadshus har en imponerande samling målade fönster i hela samlingssalen på andra våningen.

Varje fönster föreställer en viktig person/händelse i Shetlands tidiga historia och är också donerat av olika välbärgade innevånare i Lerwick på 1880-talet.

En dagsutflykt till Shetlands nordligaste ö Unst innebär tre bussar och två färjor. Här den ena färjan över Yell sound mellan Mainland och ön Yell.

Varje liten by med självaktning har ett "Public Hall", här i Haroldswick på Unst som var slutpunkten på vår busstur.

Unst Herritage center lät mer imponerande i turistbroschyren än i verkligheten, men bjöd i alla fall på en informativ historieberättelse om Shetlands geografiska och kulturella historia.

Efter besöket på hembyggdsmuséet tog vi en liten promenad ner mot havet och.......

passade på att ta en god lunch på mysiga "Victorias tea room" innan.......

promenaden fortsatte bort till.....

.....en replika av ett långhus ifrån vikingatiden. Utanför långhuset...

....finns även en replika av det vikingaskepp som hittades i Gockstad i Norge på 1880-talet och som tros vara byggt redan år 890 eKr. Replikan som byggdes i Sverige fick namnet Skidbladner och köptes så småningom av Unst kommun och placerades här i Haroldswick.

Imponerande storlek på detta vikingaskepp.

En lite kortare utflykt blev till Scalloway rakt västerut ifrån Lerwick där den enda egentliga turistattraktionen Scalloway Castle var stängd p.g.a säkerhetsarbeten för att det gamla slottet (1600-talet) inte skulle rasa ihop helt och hållet.

Men en utflykt blev det och återigen ett mycket mysigt Kaffé med lunch. 

Affär med något återhållen skyltning utåt men med ett innehåll av allt ifrån leksaker till manuell köttdisk.

Entrén till Lerwicks Boatingclubs klubbhus och som så ofta är det blött på gatan. En del seglare ifrån ett av våra grannländer som börjar på N, har döpt om Lerwick till "Raintown". Ok. men trevligt är det i alla fall här!

Vindarna kanske blir lite förligare nu så nästa stopp planerar vi på Fair Isle.

/Pelle