Efter några dagar i Lerwick fortsatte jag en bit norrut och gick in till ett samhälle som heter Sybister på ön Whalsay. En kuling under två dagar tillsammans med gråväder gjorde att jag blev liggande i Sybister några dagar och blev bekant med en mycket trevlig man vid namn Peter. Han var pensionerad fiskare och färjeskeppare och han guidade mig runt i sin bil över hela ön (ingen särskilt stor ö) samtidigt som han berättade allt som var värt att veta om ön.
När jag frågar Peter om det är problem med utflyttning och att folk överger ön så svarar han att:
"Nej, tvärtom, många ungdomar vill inte flytta hemifrån i tid, dom vill bo hemma hos mamma och pappa så länge som möjligt."
Midsommar förflöt väldigt lugnt eftersom det inte är någon högtid som firas på något speciellt sätt på Shetland. När kulingen bedarrat tänkte jag fortsätta norrut men motorn började uppträda tveksamt. Den gick ner i varv vid gaspådrag, samma symtom som jag haft vid hemfärden ifrån Läsö tidigare i våras och som jag trodde att jag hade fått ordning på. Jag beslöt då att gå tillbaka till Lerwick för att åtgärda motorproblemet istället för att fortsätt norrut.
Efter att jag systematiskt gått igenom bränslesystemet och noga rengjort den ena bränsletanken hittade jag till slut felet, en slangklämma på slangen mellan förfilter och bränslepump som orsakat en skada på slangen och medförde att "tjuvluft" sögs med bränslet in i motorn.
Avvaktade nu några dagar för att se om det öppnade sig något lämpligt väderfönster för att fortsätta mot Färöarna och fram emot torsdagen (den 28/6) såg det lovande ut.
På onsdagen dök Svante i sin Jabina upp i hamnen efter att ha kommit tillbaka ifrån Färöarna. Det blev en mycket trevlig kväll tillsamman med Svante och ett svenskt par som Svante haft sällskap med till och från Färöarna och med många fina tips till mig om jag seglade vidare till Torshamn.
På torsdagen höll prognosen bra så jag lämnade Lerwick på morgonen och gick i motvind och motström norrut mot Yell Sound som var den närmaste rutten ut på Atlanten och mot Färöarna. Yell sound kan vara besvärligt beroende på tidvattnet men min tidsbedömning stämde bra så när jag vek av in i sundet fick jag en medström på ca. tre knop hela vägen ut mot Atlanten.
Resten av dagen blev det en fin slör i måttlig sjöhävning och 6 - 8 m/s men under natten mojnade vinden så på fredagsmorgonen blev det läge att starta motorn och sedan blev det motorsegling resten av dagen.
Båttrafiken i vattnet mellan Shetland och Färöarna är minimal, betydligt mindre trafik än på Nordsjön, så jag fick möjlighet till ganska mycket vila, men då var jag också tvungen att stänga av motorn och enbart segla så sakteliga för att vindrodret skulle fungera.
När kvällen kom började motorn återigen att tappa fart.
Va` F...n!! Jag som trodde att jag fixat problemet. Mer än ett fel??
Men ok. motorn stannade inte utan jag höll igång den på låga varv tills jag efter lite drygt två dygn ifrån Lerwick kunde angöra Torshamn.
Jag har återigen gått igen bränslesystemet och bl.a bytt bränslefiltret (som jag bytte efter Läsö och som alltså var nästan nytt) samt luftat systemet, denna gången utan att hitta någon egentlig anledning till problemet. Efter ett antal provkörningar vid bryggan under tiden i hamn så uppför motorn sig helt normalt igen.
Jag hoppas att den är ok. nu men jag gillar inte fel som "självläker" och inte visar vad som var/är fel.
När jag kom till Torshamn var det musikfestival på gång och fullt med båtar i gästhamnen. Jag gick in till en ledig plats i den privata delen av hamnen och efter att jag pratat med en person på bryggan fick jag tips på en ledig plats där jag kunde ligga.
När jag gick in på platsen hjälpte min blivande båtgranne mig och när jag förtöjt blev jag direkt bjuden på en härlig silllunch i grannbåten.
Det var ett mycket trevligt och hjälpsamt par som bor i Torshamn men som ville bo i båten över helgen för att kunna njuta av festivalen och folklivet i hamnen.
Efter en och en halv vecka på Färöarna börjar det bli dags att tänka på nästa etapp. Beslutar mig för att gå tillbaka till Shetland men väderprognoserna visar på väldigt lätta vindar hela den kommande veckan.
Bestämmer mig dock för avgång på tisdagen den 10/7 trots lätta vindar men som skall vara mestadels västliga till nordvästliga, senare i veckan väntas sydostliga vindar.
På tisdagsmorgonen är dimman mycket tät i Torshamn och jag väntar några timmar för att se om den kanske lättar. Tittar på lite bilder ifrån olika webbkameror på platser utanför Torshamn och ser att dimman verkar mest vara i sundet vid Torshamn.
Vid lunchtid chansar jag och lämnar gratisplatsen :) i Torshamn och beger mig rakt in i dimman som är mycket tät. Utanför hamninloppet är jag nära att gå rätt in i en rörledning som ett par arbetsbåtar håller på att lägga ut rakt över farleden, upptäcker faran på ca. 50 m håll och hinner precis vända för att runda och passera området på motsatta sidan.
Går för motor i den lätta vinden och typiskt nog så slocknar motorlanternan i fören. Kan inte göra så mycket åt det eftersom det är en helgjuten LED-lanterna så hela armaturen måste bytas, det går inte att bara byta ljuskällan. Det blir fortsättningsvis en något annorlunda lanternaföring med segellanternan tänd i masttoppen och topplanternan tänd längre ner på masten. Inte helt reglementsenligt men jag tycker det känns viktigare att synas överhuvudtaget än att det sker helt enligt regelboken.
Som jag hoppats så lättar dimman när jag kommer ut på öppna havet och resten av överfarten mot Shetland blir utan större problem förutom att de utlovade svaga västliga och nordvästliga vindarna uteblir helt och hållet. Glädjande nog så fungerar motorn nu prickfritt och får arbeta hela vägen tillbaka till och igenom Yell Sound.
När jag tidigt på torsdagsmorgonen kommer in i Yell Sound funderar jag på om jag skall ankra och lägga mig att sova några timmar eftersom jag p.g.a avsaknaden av autopilot ombord tvingats handstyra hela vägen i mer än ett och halvt dygn och började bli väldigt trött.
Tidvattnet var dock med mig i sundet och jag beslutar mig för att även gå de sista 35 sjömilen till Lerwick. När jag är igenom Yell Sound och viker söderut mot Lerwick kan jag äntligen sätta segel och får en fin tur sista timmarna ner till Lerwick.
Inregistreringen på hamnkontoret gick smidigt eftersom min tidigare registrering fortrfarande fanns kvar och jag behövde bara fylla i en ny blanket för båtar som anländer till Storbritannien ifrån länder utanför EU (Färöarna är inte med i EU).
….en liten grund insjö på ön.
Inte jätteroligt att klättra upp för kajen vid lågvatten.
Jabina anlände ifrån Färöarna
.....häftiga klippor
När jag kom in i Torshamn på lördagen var det full fart i hamnen p.g.a en pågående årlig musikfestival.
På Tingeneset hölls Ting redan på 1000-talet och är en av de tidigaste Tingsplatserna i Norden
Scenen för musikfestivalen låg alldeles vid hamnen och musiken hördes från eftermiddagen till sent på natten, men jag somnade gott ändå efter överseglingen ifrån Shetland.
Dammar med änder precis som i Slottskogen.
Mysiga hus och Caféer på Tingeneset.
För övrigt verkar Färöingarna ha det väldigt bra med hög standard på boende och bilpark. Några som jag pratade med menade på att ekonomin just nu är överhettad, beroende bl.a på att man inte är med i EU och därigenom kan exportera stora mängder fisk till Ryssland. Det finns en viss oro att det går för bra för landet just nu och att det kan komma ett tungt bakslag så småningom.
Färöingarna vill få in katedralen i UNESCO:s världsarvslista och håller på med skyddsåtgärder för att bevara den.
Det är fyra timmars promenad till närmaste by och affär.
Förutom Arktisk Tärna och Stormfåglar var det av någon anledning inte särskilt mycket fåglar på klipporna, kanske lite sent på säsongen.
På vägen hem sänkte sig molntaket igen och när vi kom till Torshamn var dimman tillbaka!
/Pelle