6/7 - 1/8 Lerwick - Fair Isle - Westray - Kirkwall - Tananger - Öckerö

Efter tio dagar i Lerwick p.g.a det ostadiga vädret kunde vi äntligen släppa förtöjningarna och sätta kurs mot Fair Isle.

Gråmulet men lugnt väder under överfarten på ca. 40 nm till Fair Isle. Siktade också någon slags mindre val, troligen en Grindval, ett kort ögonblick under resan.

Säsongen börjar komma igång så smått och det blev i princip fullt vid den lilla betongkajen i hamnen.

Det nya fågelobservatoriet var inte riktigt färdigt ännu utan beräknas vara invigt till nästa säsong, 2025. Detta ersätter det gamla observatoriet som brann ner för ca. fem år sedan. 

Vi hann med en kort promenad innan kvällen upp till "Puffin"- kolonierna på berget ovanför hamnen.

Nästa dag vaknar vi till en ganska tät dimma men bestämmer oss för att ta en promenad till fyren på öns nordligaste udde och som vi passerade på inseglingen till hamnen dagen innan.

Tyvärr inte mycket till utsikt men det blev i alla fall en frisk promenad.

Andra dagen på Fair Isle blev det äntligen vackert väder med riktig sommarkänsla. Det blev en lång promenad genom det vackra landskapet till den lilla byn på öns sydsida. För närvarande bor det 45 personer på Fair Isle och för att få bo på ön har alla skyldighet att vårda och ta hand om landskapet och marken. Det enklaste och bekvämaste sättet att göra detta är att låta fåren beta på markerna istället för att ägna sig åt åkerbruk.

Sedan några år tillbaka finns både mobilnät och internet på ön och den gamla telefonkiosken har tjänat ut, men får stå kvar som minne på flydda tider.

Som på många andra ställen hedras de döda med att få sin gravplats på en plats med vacker utsikt.

Sydspetsen på Fair Isle där den tidigare fyrbostaden nu bebos av ett par som flyttat hit ifrån fastlandet. De berättade att det vid ett tillfälle för ca. tio år sedan under en mäktig storm kom en våg som var så stor, kanske 25 - 30 meter hög,  att den slog in över fyren, krossade fönsterrutor och skadade delar av bostaden.

Den lilla kyrkan och skolan. Det går just nu fem elever i skolan i åldrarna 7-12 år. Efter mellanstadiet måste eleverna flytta till skolor i Lerwick.

Vårdcentralen.

Norra fyren med en imponerande mistlur.

Efter två dagar på Fair Isle sattes kursen sydväst ut mot West Ray, den nordvästligaste av Orkneyöarna.

Via en tjugominuters promenad in till huvudorten Pierowall på ön, passerade vi ett antal figurer på olika ställen. Om dessa figurer var s.k konstinstallationer eller hade någon annan betydelse fick vi tyvärr inte någon klarhet i.

Flottare än så här behöver ett bankkontor inte vara.

Annorlunda trädgårdsutsmyckning.

Även på de skotska öarna är gott om gamla slottsruiner

Västkusten av West Ray mot Atlanten med karakteristiskt utseende och populära klippor för sjöfågel.

West Rays golfklubbs klubbhus, ännu ett exempel på den ödmjuka kulturen som råder på öarna där man inte anser att det är viktigt med ett vräkigt och lyxigt klubbhus

9-hålsbanan innehåller bl.a Storbritanniens längsta golfhål som är ett par-6 hål och hela 735 yards långt

Vi hade hoppats på att kunna handla lite skaldjur typ krabba och hummer i hamnen men tyvärr visade det sig att det fisket i stort sett var nedlagt och krabbfabriken höll på att rivas. Nu var det nya tider och istället för fiskebåtar ligger det nu turistbåtar och suplaybåtar för de kringliggande fiskeodlingarna i hamnen.

Vi lämnar West ray och går med tidvattnet mot Kirkwall.

Typisk strandlinje med branta klippor som urholkats av havet så att mängder av olika djupa grottor bildats.

Den imponerande Sankt Magnuskatedralen ifrån 1100-talet.

Efter Kirkwall ankrar vi i en vik vid ön Orkney, den ö som ligger närmast Nordsjön för att utnyttja ett lämpligt väderfönster och få kortast möjliga överfart tillbaka till Norge.

Efter drygt två dygn över ett lugnt, gråmulet och vindfattigt hav, där en liten flock delfiner piggade upp tillvaron en stund,  var vi tillbaka i Norge och gästhamnen i Tananger där även en vacker Häger inspekterade den nytillkomna besökaren.

Efter Tananger blev det en fin soloseglats i vackert och varmt sommarväder runt norska kusten och via en favoritankring i Lusekilen på Sörlandet över till Väderöarna och till Hemmahamnen den 1/8 på Öckerö.

/Pelle