22/7 Inverness till Norge
Efter nästan en vecka i Inverness och noggrann koll på väderprognoserna så öppnade sig ett väderfönster på tre-fyra dygn för att få en relativt behaglig resa över Nordsjön direkt ifrån Inverness istället för att segla norrut och då kunna få en kortare resa över Nordsjön via Shetland till Norge.
Lördagen den 16:e juli kl. 12 släppte vi förtöjningarna och gick in i de två sista slussarna ner till havsnivån. Kursen sattes mot Lindesnes med en sydlig underbåge på några grader för att få höjd att möta de ostliga vindar som troligen skulle dyka upp under det sista dygnet innan jag hunnit fram till Norge igen.
Målet var att komma runt "hörnet" vid Lindesnes och in en bit på Sörlandet senast tisdag kväll eftersom det på natten till onsdag troligen skulle dyka upp en ny kuling med vindar upp emot 20 m/s längs med norska Vestlandet.
Överseglingen blev problemfri med i stort sett sydliga vindar 5 - 8 m/s och mycket fin segling de första två dygnen. Då passerade vi också väldigt många oljefält med alla sina oljeriggar, därefter dog vinden ut mer och mer samtidigt som den så sakta började vrida över mot ost.
För att klara tiden gentemot det annalkande lågtrycket blev det motorsegling sista ett-och ett halva dygnet.
Efter 391 distansminuter, 3 dygn och 7 timmar ifrån Inverness förtöjde vi på tisdagskvällen i gästhamnen i Mandal, lagom för att höra kustradion varna för en styv kuling under kommande natt väster om Lindesnes.
Trots tre nätters segling var jag relativt pigg då vi kom fram, mycket beroende på att det varit väldigt lite båttrafik i närheten av Wilhelminas rutt sista natten och morgonen så kunde jag många gånger utöka viloperioderna till 45 minuter istället för de tidigare 20-25 minuters intervallerna.
En och annan typisk "Engelsk" kanalbåt förekommer även på Caledonia canal.
Alltid trevligt med lite "husdjur" i hamnarna.
Alla varianter på fartyg är tillåtet.
Sista slussen, the "Sea loch", kan bara öppnas ett par timmar före och efter högvatten p.g.a det grunda vattnet på utsidan och tröskeln i slussporten. Det betydde att vi inte kunde slussa ut förrän kl. 12 på lördagen.
Lite extra avspolning av skarndäcket i slussen.
Fick sällskap i sista slussen av en dansk ensamseglare i en mycket vacker "skärgårdskryssare" och som var på väg hem efter att ha seglat runt nordatlanten via Kap Verde, västindien, nordamerika och tillbaka via Azorerna under ett och ett halvt år
Seglar ut mot Nordsjön under Invernessbron där det också var ganska mycket motström, ca. 4 - 5 knop, eftersom vi kom en dryg timma innan slackvattnet men med frisk vind akterifrån och lite motorstöttning gick allt bra.
Stående vågor runt fundamentet och mycket strömvirvlar under bron.
På kvällen sjunker Skottland sakta ner under horisonten.
Andra natten blev det dags att passera alla oljeriggar som i det här området är många och ligger väldigt tätt. Med de olika riggarnas säkerhetsavstånd, suplybåtar och diverse spärrområden så gäller det att hitta så enkla "vägar" igenom fälten som möjligt. Nattetid är riggarna väl upplysta men det är ändå lätt att missbedöma avstånden i mörkret.
Efter drygt tre dygn så kommer vi in mot Norge och Mandal. Äntligen lite riktig sommarvärme i luften så nu åker långkalsongerna av och det är skönt att förtöja efter ännu en väl genomförd seglats över Nordsjön.
Mandal med gågatan och sina serveringar och restauranger är sig likt sedan jag var här för några år sedan.
Det blir en fika på "Bakeriet" och en välförtjänt........
........mjukglass efteråt.😀
I Mandal är det riktigt varmt för första gången under den här resan. Den fantastiska badstranden utanför hamnen i Mandal var full av badgäster redan tidigt på onsdagen när vi fortsatte seglatsen och satte kurs norrut längs kusten.
Ny-Hellesund
Ny-Hellesund med sin spektakulära och smala passage till en jättefin ankringsvik på andra sidan berget.
Ankrar för natten i Fosseviken, sydväst Kristiansand och ser en stund senare att en vacker fullriggare går förbi i leden utanför viken på väg västerut. Christian Radich?
På berget öster om Fosseviken finns en befästning ifrån andra världskriget bevarad. Här placerade tyskarna tre jättestora 38-mm Kruppkanoner som då var världens största landbaserade kanoner. Tillsammans med likadana kanoner som placerades vid Hanstholm i Danmark kunde tyskarna tack vare kanonernas räckvidd på 55 km och kompletterande minfält helt kontrollera Skagerak mellan Norge och Danmark.
En av dessa kanoner som står kvar uppe på berget påminner, tillsammans med kanonmusèet intill kanonen, om den tunga tiden för Norge under kriget.
Samtidigt stämmer synen av kanonen till eftertanke med tanke på vad som händer i Ukraina i dag.
Efter Fosseviken blev det återigen dags att styra in i den vackra inomskärsleden Blindleia och vidare norrut. Leden är sig lik sedan senast, förutom att fritidsbåtarna även här verkar att ha ökat väldigt mycket, idag var det stora likheter med Sotenkanalen i semestertider.
Som vanligt många fantastiska "hytter" och trädgårdar, här också komplett med en Kåg hängandes färdig för att sättas i sjön.
Ungefär på mitten av Blindleia finns lite avstickare inåt landet och jag gick in till en fantastisk ankringsvik som heter Lusekilen där jag visste att "Miss Jou" med Lisbeth och Peter ombord redan hade
gjort sig "hemmastadda".
Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll ombord på "Miss Jou" tog jag gummibåten tillbaka till Wilhelmina i det fantastiska kvällsljuset och det helt stilla vattnet i viken.
På fredagen så passar Miss Jou på att utnyttja den förliga vinden för att fortsätta söderut i Blindleia medan jag och Wilhelmina, som är på väg åt andra hållet, tar en vilodag och stannar kvar en natt till på denna fantastiskt fina plats.
Nu blir det Sörlandet i lugn takt för att så småningom gå över till Koster och fortsätta söderut genom Bohuslän, när nu semesterbåtarna börjar tunna ut lite grand.
/Pelle
.png)
.png)
.png)
%20A.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
