Hankö - Rosala.

Fr. 23/6.
Prognosen stämde ganska bra men det är alltid lurigt när dom anger vindar som 6 (14) m/s, det kan m.a.o. bli lite hur som helst. Soligt men nordvästliga vindar medförde kryss hela vägen (60 NM) till Hankö och varierande styrka hela dagen mellan 1- ca.10 m/s.

Kom in sent på kvällen och hittade en lucka på en av pontonbryggorna alldeles innanför piren och som visade sig tillhöra Hankös båtklubb som nog kan jämföras med GKSS eller KSSS och följaktligen svindyr hamnavgift.
Det blev inget speciellt midsommarfirande för min del men jag såg att det var mycket människor och en midsommarbrasa på andra sidan viken och det verkade vara ett väldigt lugnt och stilla firande.

Lö 24/6
Vaknade redan kl. 04.00 och eftersom Hankö var alldeles för dyrt att ligga kvar i och att vädret skulle bli riktigt dåligt fram på dagen, så gav jag mig iväg mot Rosala, en ö som ligger ca. 20 sjömil väster om Hankö. En lagom etapp med regnet hängande i luften, men kom in till en riktigt fin liten vik med en gästbrygga innan det började regna rejält.

Det är ganska ovanligt att Wilhelmina inte är minsta båten vid gästbryggorna.

Sö, 25/6
Soligt men återigen hårda vindar så jag tar min vanliga promenad för att titta på omgivningarna. Rosala har anor ifrån vikingatiden och är en av de platser i Finland där arkeologiska utgrävningar har givit de flesta vikingafynden.
Rosala var en viktig handelsplats och många vikingar stannade till här på sina färder i österled till de ryska floderna och vidare till Kaspiska-och Svartahavet.
Här finns också ett mycket trevligt vikingacenter som fungerar både som muséum och aktivitetsanläggning.

 En ganska avancerad midsommarstång som överlevt midsommaraftonen.


På vikingacentret har man rekonstruerat både byggnader, vapen och husgeråd.

 En Valkyrian som enligt myten svävade över slagfälten för att se vilka krigare som var extra modiga och skickliga och som var förtjänta av att komma till Valhall när dom stupade.

 När en hövding dog så placerade man honom i hans båt tillsammans med vapen, mat och dryck samt annat som man ansåg att han skulle behöva då han kom till Valhall och sitt nästa liv, därefter brände man allting antingen på land eller så skickade man ut den brinnande båten på havet.

 Hövdingahallen Rodeborg.


Hövdingasalen med eldstad i mitten och bara ett hål i taket för röken. Möbleringen består av långbord och utmed väggarna är det alkover med britsar att sova i. Det går också att boka B&B och övernatta i hövdingahuset.

 En katapult, modell vikingatiden, för att bombardera fienden med stenar alt. brinnande facklor.


Bostad för den "vanliga" Vikingen......

 .....som även här har bänkar med långbord och en eldstad som placerats direkt på berget, vilket gör att berget behåller mycket av värmen även när elden slocknat.

 
Det fanns även ett rekonstruerat vikingaskepp.

 Ombord på vikingaskeppen saknades det all form av bekvämlighet, man sov under fällar direkt på durken.

 Offersten.

Kristendomen vann undan för undan mark hos vikingarna och det kom upp kyrkor.

 En viking som konverterade och lovade att bekänna sig till den kristna tron istället för asatron kunde ofta få en skjorta eller annat plagg som muta av missionären, men för att vara på den säkra sidan så behöll ofta vikingen både sin gamla asatro och den ny tron på Kristus. På så sätt kom han ju antingen till Valhall eller till himlen när han dog.

 

Skärgårdsvy.

I den här delen av Finland är man oftast tvåspråkig.

/Pelle

Runö-Kuivasto-Dirhamii-Tallin.

To. 15/6
Återigen fantastiskt fint väder men med nackdelen att det också är svaga vindar. Lämnar Riga och sätter kurs mot "Svenskön" Runö, mitt i Rigabukten.

Efter en jättefin och ganska lång dag (50 sjömil) på havet så dyker till sist Runö upp med sin lilla hamn precis på sydspetsen av ön.

Fr. 16/6
Runö har, liksom många andra öar och platser i nordvästra Estland, en spännande historia med mycket svensk inblandning. Enda ifrån 1500-talet har svenskar bosatt sig på dessa platser i Estland (dåvarande en del av Livland).
Efter att Sverige förlorat sina besittningar i Baltikum till ryssarna vid freden 1721, blev svenskarna kvar på bl.a Runö och fick speciella privilegier som lät dom leva och verka under svensk lag. Detta medförde t.ex att Runöborna har haft mantalsskrivning ifrån 1500-talet, precis som i Sverige och ansågs då som svenskar när tyskarna ockuperade Estland under andra världskriget.
1944 när ryssarna var på gång att slå ut tyskarna så flydde i stort sett alla Runöbor, faktiskt med hjälp av tyskarna, till Sverige och lämnade allt på Runö. I Sverige kunde dom etablera sig och utan större svårigheter få ett svenskt medborgarskap. Det dröjde ända till Sovjetunionens sönderfall 1991 innan Runöborna kunde återvända till sin ö.
Genom Estlands försorg fick många av de som flydde 1944 tillbaka en del mark och egendom som gått förlorad under kriget. Numera är det bara ett fåtal åretruntboende på ön, de flesta estlandssvenskar på Runö utnyttjar nu sina fastigheter enbart som sommarbostäder.

Fredagsmorgonen bjöd på fortsatt fantastiskt vackert väder!

På promenad på ön konstaterar jag att den mest består av gran- och tallskog.

Fyren ifrån slutet på 1800-talet är placerad på en av de sällsynta kullarna ganska långt in på ön.

"Svenskhuset", ett gammalt långhus med tillhörande uthus som numera är museum.

Huset är ursprungligen uppfört på 1500-talet men väggar och tak är ganska nyligen renoverade.

Egen vattenförsörjning fanns på gården.

 Svensk text på skyltar eftersom originalspråket på ön är en gammal fornnordisk form av svenska.

Den gamla träkyrkan är ifrån 1644 och Estlands äldsta bevarade träbyggnad, den nyare stenkyrkan invigdes 1912.

Runös "affärscentrum", en souvenirbutik till vänster och postkontor med lite diverse försäljning längst bort.

 Ooooops!!

På fredagskvällen var det officiell start på säsongen för den lilla restaurangen i hamnen och det bjöds på en enkel men god buffé för en billig peng samt lite levande musik. Eftersom det fortfarande är tidigt på säsongen så har inte så många sommargäster hunnit ut till Runö än, men något senare var det i alla fall ett 25-tal gäster som njöt av den fina kvällen.
Själv pratade jag med några väldigt trevliga Runösvenskar som efter ca. femtio år i Sverige åter kunde fira sommar på Runö sedan mitten på nittiotalet.

Lö. 17/6

Ifrån Runö gick färden fortsatt norrut över en fortfarande lika tom Rigabukt till......

....Kuivasto som ligger på ostsidan av ön Muhu och består i stort sett bara av ett färjeläge för färjan till fastlandet, samt en väldigt fin gästhamn som är nyanlagd  med hjälp av pengar ifrån EU och Sverige.

Sö. 18/6
Fortsatt segling norrut som börjar med fin västlig vind men som efter några timmar vrider mot nordväst och ökar till hård med vindbyar av kulingstyrka. När jag kommit ut i Finska viken kan jag falla av mot nordost och får med två rev och några inrullade varv i focken en hyfsat bekväm undanvind till en annan gammal svenskby som heter Dirhamii (tidigare Derhamn).

Inseglingen till Dirhamii är som till de flesta hamnarna här mycket smal och det är väldigt grunt direkt vid sidan om farleden. Det var ganska grov sjögång vid inseglingen men innanför hamnpiren blev det genast lugnt och fint.

Avslutade dagen med en god fisksoppa på den lilla restaurangen i hamnen (inomhus för att det blåste fortfarande ganska mycket.)

Må. 19/6.
Dirhamii hade inte heller så mycket mer att erbjuda än en bra natthamn så på måndagsmorgonen satte jag åter kurs ut på havet och bestämde mig för att gå till Tallinn. Det blev återigen en etapp på nästan femtio distansminuter (det tycks vara normalavståndet mellan dugliga natthamnar i Baltikum). Lätta vindar gjorde att jag valde motorgång eftersom det varnades för sämre väder med kuling västerifrån till kvällen.

Kom fram till Tallinn sent på eftermiddagen och där måste man alltid begära tillstånd innan man går in till gästhamnen, som ligger bakom kajerna för alla stora färjor och kryssningsfartyg, detta för att fritidsbåtarna inte skall störa yrkestrafiken.

Här syns den smala kanalen in till fritidsbåtsbassängen och som även är försedd med trafikljus som visar när det är tillåtet att passera in och ut genom den stora fartygsbassängen.

Ti 20/6
Dagen börjar med kraftigt regn men som upphör framåt lunchtid och det klarnar återigen upp så att jag får möjlighet att promenera upp till Gamla stan i Tallinn. En fantastisk upplevelse att se denna till stora delar medeltida stad som också är upptagen i Unesco:s världsarvslista.

S:t Olaikyrkan med sitt 124m höga torn och några av tornen i den gamla försvarsmuren runt staden syns redan ifrån hamnen.

Kanontornet "Tjocka Margaretha" som idag innehåller en utställning om Estlands marinhistoria.

Innanför murarna är det kullerstensgator och väldigt välhållna och vackra husfasader.

S:t Olaikyrkan

Idag är  tornet 124m högt men på 1500-talet var det hela 159m och var då världens högsta byggnad.

Mäktigt kyrkorum.

 Många uteserveringar och massor av turister.

Och givetvis tåg för guidade turer.

 Många fina fasader.

 Helgeandskyrkan ifrån 1300-talet med.....

.....Tallinns äldsta offentliga ur ifrån 1400-talet.

 Kyrkan är tydligen känd för ovanliga träsniderier och ett altare ifrån 1400-talet.

Liten söt souvenirbutik på baksidan av kyrkan.

Rådhustorget med rådhuset som byggdes 1402-1404.

Det märktes att det låg fyra stora kryssningsfartyg i hamnen, förutom färjorna ifrån St.Petersburg, Helsingfors och Stockholm.

Viru-porten som är en liten kvarvarande del av ett tidigare mycket komplicerat portsystem som fanns till skydd för innevånarna innanför försvarsmuren.

En ca. 200 meter lång välbevarad del av muren med möjlighet för turister att ta en promenad ovanpå försvarsmuren. Vid foten av muren frodas månglarna för fullt.

Alla användbara skrymslen och vrår i de gamla husen och murdelarna utnyttjas till ateljéer och souvenirförsäljning.

En del ingångar håller bara kryphöjd.

Utsikt över Gamla stan ifrån ett av bevakningstornen i försvarsmuren.

Åt motsatta hållet ser man det moderna Tallinn växa upp. Estland (Tallinn) ser ut att ha kommit betydligt längre i sin modernisering, efter sovjetunionens fall, än vad grannländerna Lettland och Litauen har hunnit med, vilket också märks på prisnivån i staden som jag upplever som ganska hög.

Tekniskt underverk, en katapultslunga ifrån 1200-talet

Frihetstorget med frihetsmonumentet till minne av frihetskriget 1918-20 då Estland för första gången kunde utropa sig som en självständig nation.

En minnesplatta ifrån 1989 när över två miljoner människor ifrån Estland, Lettland och Litauen genom att hålla varandra i händerna bildade en mänsklig kedja som sträckte sig igenom alla tre länderna och utgjorde ett starkt "ickevålds"-uppror mot Sovjetunionen.

Ryska kyrkan som byggdes av ryssarna så sent som år 1900 som en symbol för den ryska tsarens makt över esterna.


Det var fotoförbud inne i ryska kyrkan, men genom dörren kan man se en liten del av allt det glimmande guldet som finns inne i kyrkan.

Ännu en välbevarad del av försvarsmuren och som delvis har blivit muséum.

Ovanpå muren fanns ett litet......


.....Café, men......


.....trappan/hålet som man måste klara av för att komma upp/ner......


.....var inte att leka med!

Fin gård med.....

munkstatyer i naturlig storlek.

Slottet, ligger mitt emot Ryska kyrkan.

 Försvarsmuren i Tallin med alla sina torn anses vara den bäst bevarade medeltidsmuren i världen.

I ett gammalt och ganska oansenligt medeltida hus.......

.....ligger en Ukrainsk-Grekisk katolsk kyrka där ......

.....personer på medeltiden, som ansåg sig orättvist behandlade eller fått en orättfärdig dom, och som inte kunde få upprättelse på annat sätt, kunde skriva en lapp med sina problem och lägga i inkastet till kyrkan och på så sätt få prästen att be en bön för att rättvisa skulle skipas.

Jag har faktiskt inte sett en enda svenskflaggad båt förutom Wilhelmina sedan jag lämnade Bornholm för fyra veckor sedan.

Ons. 21/6-To.22/6

Hårda vindar på Finska viken medför två extra dagar i (dyra) Tallinn. Prognosen för fredagen (midsommarafton) ser lovande ut så jag räknar med att gå över Finska viken till Finland.

/Pelle