31/7  Sörlandet till Bohuslän.

Lämnar Lusekilen och går igenom resten av Blindleia innan vi kommer ut i havet med kurs mot Arendal igen. Motorsegling in mot och förbi Arendal innan ankring i Breiviksfjorden där Jabina med Svante ombord och hans norska kompis Stein redan ligger på plats. 

Efter Breiviksfjorden blev det några övernattningar vid Jomfruland innan seglingen tillbaka till Bohuslän där Vi gick in söder om Koster och ankrade upp i vattnet mellan Resö och Raftötången.

                                                Lämnar Blindleia för denna gången.

                Jabina, Wilhelmina och "Stein" för ankar i Breiviksfjorden, strax nordost om Arendal.

Ny ankring i bukten väster om hamnen på Jomfruland. Inte helt lyckat visade det sig då skepparen på färjan tyckte att vi inkräktade på hans kurva in mot bryggan, vilket han talade om för oss genom att gå emellan Jabina och Wilhelmina och stryka bara ett par meter ifrån båtarna.

Mycket varierad natur på denna ö som egentligen är ryggen på en morän - och rullstensås i havet parallellt med kusten och som bildades då inlandsisen drog sig tillbaka.

                                    Litet café med trevlig utsikt mot Krageröskärgården. 

    Härlig sommardag med mycket turister och badgäster på de långa härliga stränderna på Jomfruland.

För att inte reta färjan för mycket så flyttade vi båtarna till den nordostligaste bukten där det också var en lika fin sandstrand.

När inlandsisen drog sig tillbaka lämnade den sanden på läsidan (mot fastlandet) och ------

                                        ..........stenarna på lovartsidan (mot havet)

Ett fågeltorn för alla fågelintresserade som gärna kommer till Jomfruland p.g.a det periodvis rika fågellivet.

            Inte bara fåglar att se upp för, även korna rör sig obehindrat bland alla besökare.

Wilhelmina och Jabina sida vid sida utanför den väldigt långgrunda bukten vid Jomfrulands nordspets.

Vi fick också fint sällskap i bukten av Muckle Flugga (svartgula båten) samt Ariel IV som blev första svenska segelbåten genom nordvästpassagen för ca. tio år sedan.

Efter en elvatimmars blandad seglings- och motorfärd ifrån Jomfruland hittar vi en jättefin ankring öster om leden mot Havstenssund mellan Resö och Raftötången.

Det härliga sommarvädret består men också de svaga sydliga vindarna så det blir ännu en dag med motorgång söderut till Dannemark. Här blir det en fantastisk eftermiddag och kväll tillsammans med ett fyrtiotal(!) andra båtar.

Idag, söndag blir en layday p.g.a sydliga vindar, denna gång ganska friska, men troligen fortsatt färd söderut imorgon.

/Pelle

                22/7 Inverness till Norge   

Efter nästan en vecka i Inverness och noggrann koll på väderprognoserna så öppnade sig ett väderfönster på tre-fyra dygn för att få en relativt behaglig resa över Nordsjön direkt ifrån Inverness istället för att segla norrut och då kunna få en kortare resa över Nordsjön via Shetland till Norge.

Lördagen den 16:e juli kl. 12 släppte vi förtöjningarna och gick in i de två sista slussarna ner till havsnivån. Kursen sattes mot Lindesnes med en sydlig underbåge på några grader för att få höjd att möta de ostliga vindar som troligen skulle dyka upp under det sista dygnet innan jag hunnit fram till Norge igen. 

Målet var att komma runt "hörnet" vid Lindesnes och in en bit på Sörlandet senast tisdag kväll eftersom det på natten till onsdag troligen skulle dyka upp en ny kuling med vindar upp emot 20 m/s längs med norska Vestlandet.

Överseglingen blev problemfri med i stort sett sydliga vindar 5 - 8 m/s och mycket fin segling de första två dygnen. Då passerade vi också väldigt många oljefält med alla sina oljeriggar, därefter dog vinden ut mer och mer samtidigt som den så sakta började vrida över mot ost. 

För att klara tiden gentemot det annalkande lågtrycket blev det motorsegling sista ett-och ett halva dygnet.

Efter 391 distansminuter, 3 dygn och 7 timmar ifrån Inverness förtöjde vi på tisdagskvällen i gästhamnen i Mandal, lagom för att höra kustradion varna för en styv kuling under kommande natt väster om Lindesnes.

Trots tre nätters segling var jag relativt pigg då vi kom fram, mycket beroende på att det varit väldigt lite båttrafik i närheten av Wilhelminas rutt sista natten och morgonen så kunde jag många gånger utöka viloperioderna till 45 minuter istället för de tidigare 20-25 minuters intervallerna.

                    En och annan typisk "Engelsk" kanalbåt förekommer även på Caledonia canal.

                                            Alltid trevligt med lite "husdjur" i hamnarna.

                                                Alla varianter på fartyg är tillåtet.

Sista slussen, the "Sea loch", kan bara öppnas ett par timmar före och efter högvatten p.g.a det grunda vattnet på utsidan  och tröskeln i slussporten. Det betydde att vi inte kunde slussa ut förrän kl. 12 på lördagen.

                                        Lite extra avspolning av skarndäcket i slussen.

Fick sällskap i sista slussen av en dansk ensamseglare i en mycket vacker "skärgårdskryssare" och som var på väg hem efter att ha seglat runt nordatlanten via Kap Verde, västindien, nordamerika och tillbaka via Azorerna under ett och ett halvt år

Seglar ut mot Nordsjön under Invernessbron där det också var ganska mycket motström, ca. 4 - 5 knop, eftersom vi kom en dryg timma innan slackvattnet men med frisk vind akterifrån och lite motorstöttning gick allt bra.

                    Stående vågor runt fundamentet och mycket strömvirvlar under bron.

                            På kvällen sjunker Skottland sakta ner under horisonten. 

Andra natten blev det dags att passera alla oljeriggar som i det här området är många och ligger väldigt tätt. Med de olika riggarnas säkerhetsavstånd,  suplybåtar och diverse spärrområden så gäller det att hitta så enkla "vägar" igenom fälten som möjligt. Nattetid är riggarna väl upplysta men det är ändå lätt att missbedöma avstånden i mörkret.

Efter drygt tre dygn så kommer vi in mot Norge och Mandal. Äntligen lite riktig sommarvärme i luften så nu åker långkalsongerna av och det är skönt att förtöja efter ännu en väl genomförd seglats över Nordsjön.

Mandal med gågatan och sina serveringar och restauranger är sig likt sedan jag var här för några år sedan. 

Det blir en fika på "Bakeriet" och en välförtjänt........

                                                                ........mjukglass efteråt.😀

    

I Mandal är det riktigt varmt för första gången under den här resan. Den fantastiska badstranden utanför hamnen i Mandal var full av badgäster redan tidigt på onsdagen när vi fortsatte seglatsen och satte kurs norrut längs kusten.

                                                                            Ny-Hellesund

Ny-Hellesund med sin spektakulära och smala passage till en jättefin ankringsvik på andra sidan berget.

 

Ankrar för natten i Fosseviken, sydväst Kristiansand och ser en stund senare att en vacker fullriggare går förbi i leden utanför viken på väg västerut. Christian Radich?

På berget öster om Fosseviken finns en befästning ifrån andra världskriget bevarad. Här placerade tyskarna tre jättestora 38-mm Kruppkanoner som då var världens största landbaserade kanoner. Tillsammans med likadana kanoner som placerades vid Hanstholm i Danmark kunde tyskarna tack vare kanonernas räckvidd på 55 km och kompletterande minfält helt kontrollera Skagerak mellan Norge och Danmark.

En av dessa kanoner som står kvar uppe på berget påminner, tillsammans med kanonmusèet intill kanonen, om den tunga tiden för Norge under kriget. 

Samtidigt stämmer synen av kanonen till eftertanke med tanke på vad som händer i Ukraina i dag.

Efter Fosseviken blev det återigen dags att styra in i den vackra inomskärsleden Blindleia och vidare norrut. Leden är sig lik sedan senast, förutom att fritidsbåtarna även här verkar att ha ökat väldigt mycket, idag var det stora likheter med Sotenkanalen i semestertider. 

Som vanligt många fantastiska "hytter" och trädgårdar, här också komplett med en Kåg hängandes färdig för att sättas i sjön.

Ungefär på mitten av Blindleia finns lite avstickare inåt landet och jag gick in till en fantastisk ankringsvik som heter Lusekilen där jag visste att "Miss Jou" med Lisbeth och Peter ombord redan hade

gjort sig "hemmastadda".

Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll ombord på "Miss Jou" tog jag gummibåten tillbaka till Wilhelmina i det fantastiska kvällsljuset och det helt stilla vattnet i viken.

På fredagen så passar Miss Jou på att utnyttja den förliga vinden för att fortsätta söderut i Blindleia medan jag och Wilhelmina, som är på väg åt andra hållet, tar en vilodag och stannar kvar en natt till på denna fantastiskt fina plats.

Nu blir det Sörlandet i lugn takt för att så småningom gå över till Koster och fortsätta söderut genom Bohuslän, när nu semesterbåtarna börjar tunna ut lite grand.

/Pelle

                      13/7  Caledonia Canal och Inverness.

Efter några dagar i Loch Severin i dåligt väder så lättade det äntligen på tisdagen och vi kunde segla undanvind uppför fjorden mot Fort William. Att ta natthamn i Fort William var inget bra alternativ eftersom någon riktig hamn inte finns utan det hade blivit en mooringboj i helt oskyddat läge. Därför fortsätter vi någon sjömil till och ankrar i en liten östlig bukt mitt emot Corpach, början/slutet på Caledonia Canal, och får lä mot de västliga hårda vindarna som väntas under onsdagen.

Västanvinden kom tillsammans med massor av regn så det blev liggedag på ankaret under onsdagen och jag passade på att förbereda båten för kanalfärden och även köpa en "kanallicens" på nätet så att det bara skulle vara att gå rakt in i den första slussen.

På torsdagsmorgonen lättade vi ankar och la oss stand by utanför kanalmynningen i väntan på instruktioner via vhf ifrån slussvakten. Vi fick klartecken och skulle lägga oss som tredje båt på barbordssida efter en norsk och en amerikansk båt.

Ett mycket trevligt och proffsigt mottagande av personalen samt stor hjälpsamhet gjorde slussningen helt odramatisk och alla tre båtarna kunde gå vidare till nästa sluss, en dubbelsluss och därefter ca. tjugo minuters gång till den största slusstrappan i hela kanalen "the staircase". 

Efter i stort sett fem timmars lyckad slussning bestämde jag mig för att stanna vid en ponton ovanför the staircase för natten. Den amerikanska båten "Skål" (!) gör det samma.

                                Väntar i gråvädret på klartecken för att gå in i första slussen.

Skål framför Wilhelmina i första slussen. Angöringen gick mycket smidigt då personalen höll ner färdiga rep till båtarna. Jag som var ensam löste repkontrollen genom att dra det aktre repet genom en halkip och diagonalt över sittbrunnen till styrbords winch. Det främre repet löper genom en främre halkip och akterut till barbords winch. Mycket smidig hantering!

                            "The Staircase", längsta slusstrappan i kanalen med sina åtta steg. 

                                    Betydligt fler båtar på väg västerut än som vi österut.

Solen gör emellanåt sina försök att splittra upp det grå täcket. Här på gång över den första sjön, Loch Lochy.

                                                Lite senare sänker sig diset återigen runt oss.

Det var bara i första slussen som vi blev tillhandahållna rep, resterande slussningar skedde med egna. Här främre repet som jag leder bak till sittbrunnen. Vid slussning uppåt är det mest belastning på det främre repet men man behöver hålla koll även på det aktre eftersom det är betydligt mer rörelse när vattnet rusar in i slussen. Vid slussningen nedåt räckte det för mig att enbart använda mig av ett akterrep då vattnet är mycket lugnare och båtens rörelse blir framåt när man tömmer bassängen.

                                                               

                                                                Wilhelmina och Skål i kanalen.

 Vid varje sluss finns alltid pontoner både på upp- och nedsidan för antingen övernattning eller väntan tills slussen öppnar

Inte mycket djurliv vid kanalen, förutom en del får givetvis, men här en sorts svarta kor som dricker vatten.

                

                                         Porten mot Loch Ness. Slusstrappan i Fort Augustus.

                        Turistfällan Fort Augustus där mycket av Loch Ness-turismen utgår ifrån.

                                                Lämnar Fort Augustus i vackert väder och..........

        .....får en härlig undanvind i 8-10m/s över hela Loch Ness som är både lång, nästan 20 nm och......

                                                -----djup, mer än 220 m.

                                        Ingen tvekan betr, meningen med skylten!😆

                                    Ingen trängsel och ofta tomt med båtar på kanalen.

                    Inte bara slussar utan även ett antal broar som måste ropas upp för att få öppning.

                                                            Ofta lågt i tak men även.......

                                                    .........perioder med vackert väder.

                                                            Den vackra båten "SKÅL"

                                    

                      Sista slussen i Inverness innan Marinan och äntligen lite stabilare sommarväder.

                                                                Inverness Marina.

Enorm utveckling på båtar, för fyrtio år sedan var Wilhelmina en hyfsat stor familjebåt. Idag oftast minst i gästhamnen.

                                                            Snitsig vattenpost!

Inverness med en mängd stora stenkyrkor och slott med anor ifrån 1200-talet och Richard Lejonhjärtas tid.

                                                                    Vackert stadshus........

                    

           ........givetvis pubar i överflöd, numera tidsanpassade genom att även servera Pizza.

/Pelle