22/6  Skottland via Fair Isle och Kirkwall.

Lämnar Lerwick onsdagen 15/6 för att via Fair Isle ta oss ner till Kirkwall innan helgen då en rad lågtryck väntas in över både Orkney och Shetland. Den norska båten Gleden med den mycket trevliga besättningen Finn och Åse ombord är inne på samma tankegångar och vi ger oss av mot Fair Isle, trots motvind.

Vid Sumburgh Head går Wilhelmina lite onödigt nära udden trots vetskapen om besvärliga tidvattenströmmar just här och trots de lätta vindarna och lugna sjön blev det en stunds "tombola" innan vi kommit ut på lite lugnare vatten. Tidvattenströmmarna kan vara väldigt besvärliga och farliga vid lite sämre väder i dessa farvattnen.

Efter mest motorgång och lite segling kom vi fram till Fair Isle som ligger ungefär halvvägs mellan Shetland och Orkneyöarna. Gleden som är en snabbare båt än Wilhelmina låg redan vid betongkajen i den lilla hamnen på Fair Isle. Ytterligare en segelbåt vid kajen gjorde att Wilhelmina fick lägga sig utvändigt på Gleden.

Torsdagen bjöd på fortsatt svaga vindar och halvmulet till mulet väder. Tidig avgång och motorsegling blandat med segling hela dagen tills vi kunde lägga till i Kirkwall marina frampå kvällen.

De hårda vindarna började dra in som lovat över öarna under fredagen och det blev fem dagar i Kirkwall både för Wilhelmina och Gleden innan vädret blev okey för att röra på oss igen.

Tisdagen 21 juni avseglade Gleden tidigt för att segla söderut till Inverness och sedan via Caledonia Chanel ta sig igenom Skottland till västsidan och Hebriderna. Vi avvaktade några timmar för att komma i fas med tidvattnet för att istället gå igenom det beryktade Pentland Firth och segla runt Cape Wrath, Skottlands nordvästspets, och komma till Hebriderna och Skotska västkusten den vägen.

 

                                Fyren på nordostspetsen av Fair Isle hälsar oss välkomna.

Perfekt plats utanpå "Gleden" och framför den lilla färjan som sköter kommunikationen mellan Fair  Isle och Shetland.

    En kort promenad upp på berget ovanför hamnen är allt jag hinner med på Fair Isle denna gången.

                                                    Underbart att promenera i dessa miljöer och........

                        ......jag behöver inte gå långt innan de första "Puffinsarna" dyker upp.

Inte bara fåglar som trivs här, fåren finns också överallt.

                            Även Fair Isle är helt befriad ifrån träd, liksom alla öar i den här delen av Nordatlanten.

Mäktiga och underliga bergsformationer längs kusten på Fair Isle.

Fair Isle, denna spännande ö "in the middle of nowhere", försvinner sakta ner i Atlanten bakom oss när vi efter snabbvisiten på ön tidigt nästa morgon fortsätter söderut mot Orkneyöarna

                                    Total bleke och skiftande sikt under färden mot Orkney.

                                        Fyren på Auskerry visar vägen in mot Kirkwall.

Efter drygt femtio distansminuter ifrån Fair Isle är det skönt att förtöja i Kirkwall Marinas trygga hamn.

Med tanke på tidvattennivåerna här , drygt tre meter som mest, så är det skönt att kunna ligga förtöjd vid flytbryggor.

                Huvudaffärsgatan i Kirkwall är lika övergiven efter affärstid som den var i Lerwick.

Största turistattraktionen i Kirkwall är den magnifika och imponerande St. Magnus Cathedral ifrån 1100-talet.

Kyrkan byggdes av Earl Rognvald till minne av hans farbror Magnus Erlendsson, Earl of  Orkney tills Magnus mördades av sin kusin Hakon efter det att de bägge haft olika synpunkter på hur Orkney skulle skötas. Efter Magnus död började det spridas rykten om mirakler vid hans grav och folk började anse att Magnus var en "holy man". 

Earl Rognvald startade bygget 1137. 

1468 övertog Skottland överhögheten av Orkney ifrån Norge och kort därefter skänkte den Skotske kungen James III katedralen till folket i Kirkwall. Idag tillhör katedralen Orkneys befolkning och drivs av Orkneys fullmäktige. 

                                            Norska flaggan och......

......en gammal norsk bibel påminner om det norska styret och inflytandet över Orkneyöarna för tusen år sedan.

                                                Ruinerna efter biskopsbostaden i Kirkwall 

                          

Visserligen gott sjölä men den hårda västvinden gick inte att hålla borta helt och hållet när kulingarna blåste in.

Gästflaggan för Orkneyöarna är förvillande lik den norska flaggan men har gula kanter istället för vita runt det blå korset.

                Lämnar Kirkwall tisdag 21 juni och ser att kryssningsturisterna också hittat hit.

Kommer lite tidigt till Pentland Firth och får några knops motström men det lugna vädret i övrigt gör att det inte är några problem, förutom att det går långsammare än normalt.

Här passeras inloppet till Scapa Flow som ju var Brittiska flottans största flottbas under andra världskriget eftersom denna plats låg så långt ifrån Tyskland så Hitler kunde inte nå flottan med sina bombplan.

Trots att det är nära slackvatten så bildas det väldigt starka strömfåror och virvlar i vattnet. Här måste man vara väldigt noga med planeringen av passagen. Att komma vid fel tidpunkt, om dessutom vind och ström går emot varandra kan det innebära väldigt farliga förhållanden och t.o.m förlisning.

Svåraste strömfälten är passerade och medströmmen ger god fart, 7 - 8 knop med halv gas på motorn.

                    Ute på lugnare vatten igen och Atlanten presenterar sig ifrån sin snälla sida.😃

Går ett par timmar efter Pentlandsundet in till Skottlands nordligaste hamn Scrabster. Här blir det till att återigen vänta på "rätta" vindar för den fortsatta seglatsen längs med kusten bort till och runt Cape Wrath. Det är ont om både hamnar och ankringsplatser på nordkusten så det blir ganska långa etapper för att komma vidare västerut.

                                            Jag har legat på mysigare platser.😄

Scrabster är en viktig fiskehamn, den enda här på nordkusten och här ser man också vilka dyra och mer eller mindre komplicerade lösningar som behövs i hamnarna för att hantera tidvattnet med sina kraftiga nivåskillnader.

Ligger kvar i Scrabster till fredag dä det ser ganska lovande ut för ytterligare ett litet ryck västerut.

/Pelle