Translate

lördag 9 juli 2016

Förkylt

Dis, dimma och förkylning, vi har haft bättre dagar! Men det går ingen nöd på oss då vi ligger i en liten båthamn i Sortland och försöker kurera våra förkylningar.
Christina kom ombord i måndags som beräknat, visserligen var flyget två timmar försenat men det var ok. Dagen efter satte vi kurs över Vestfjorden mot Bunes som ligger i bukten innanför Reine. Det blev min tredje översegling över Vestfjorden och som vid de tidigare tillfällena så visade fjorden sig ifrån sin "snälla" sida, d.v.s det blev motorgång hela vägen över ett mycket vindfattigt hav.

Bunes är en mycket liten by vid foten av höga berg och en ås som separerar Norska havet/Ishavet ifrån Vestfjorden. Efter en timmas promenad förbi byn och över åsen kommer man till en vik med underbar sandstrand omgiven av Helvetesväggen (ca 1000 möh.) och flera andra höga bergstoppar. Längst bort på berget, nere vid strandkanten ligger en liten stuga helt utan moderniteter, såsom vatten, el och telefon, där en släkting till Christina växte upp och fortfarande försöker besöka på somrarna. Livet i stugan var helt beroende av vad havet och naturen kunde ge, bränslet till vedspisen plockade man på stranden och vatten hämtades i en av de många bäckarna som rinner nerför bergssidorna.
En mycket vacker plats att besöka, tyvärr var inte vädret det allra bästa när vi var där, men upplevelsen var fantastisk ändå. Det tycker säkert också alla de turister och vandrare som i en ständig ström under sommaren tar turistbåten ifrån Reine in till Bunes för att sedan ta sig över berget till denna sagolika strand.

Efter Bunes gav vi oss av till Henningsvaer som ligger en bit österut i Lofoten. Det är kanske det mest kända av alla fiskesamhällena i Lofoten och hamnen är helt fullsmockad med fiskebåtar vintertid då det lönsamma vinterfisket pågår på Vestfjorden. Så här års var det dock övervägande turister som flanerade i hamnen och på gatorna. På väg till Henningsvaer stannade vi också till en liten stund för att pröva fiskelyckan. Det tog ca. 10 min. så hade vi bärgat våra två första Lofotentorskar på ca. 2 resp 2.5 kilo, vilka räckte till tre utomordentligt goda middagar.

Efter Henningsvaer så fortsätter vi norrut genom Raftsundet där det på det smalaste stället är en ganska så kraftig tidvattenström att ta hänsyn till. Vi tajmade strömmen helt perfekt och åkte medströms genom sundet med en hastighet av 9,5 knop mot en normalhastighet för Wilhelmina på ca. 5 knop. På väg till Raftsundet passerar man också den mycket omtalade Trollfjorden som vi också tog en titt på. Mycket smal och vacker med sina branta bergssidor som stupar rakt ner i fjorden. Även här fullt av turistbåtar som forslade turister ifrån Svolvaer för en snabbtitt på fjorden.

Nu har vi alltså tagit oss igenom Lofoten och kommit till öarna norr därom och området som kallas för Västerålen. Vi hoppas här kunna ta oss ut i havet väster om Langöy och Andöya för att där förhoppningsvis få se fler valar, delfiner och eventuellt späckhuggare. Prognosen just nu är ganska lovande med fortsatt svaga vindar, övervägande ifrån nord. Kusten utanför dessa öar inbjuder inte till segling i hårt väder.

Nu är jag här! Äntligen!!

En timmas promenad bort till och över åsen i sänkan (bakom det gula huset) så.....

 möts man av denna fantastiska vy med "Helvetesväggen" till höger. Det finns många liknande sandstränder på utsidan Lofoten och som är mycket populära bland surfare p.g.a dom fantastiska vågorna.

Den lilla ensamma stugan vid stranden.


Hus som är byggda i utsatta lägen, stöttas ofta av stockar och wire för att inte blåsa bort!


                            Middagen bärgad!


Hamnen i Henningsvaer.


En mycket stilla och vacker Vestfjord.


 Trollfjorden med turistbåtar som i snabbfart forslar runt turisterna i fjorden, för att så fort som möjligt kunna hämta en ny omgång turister.


 Väldigt smalt och trångt, ca. 100 m på det smalaste, men Hurtigrutten går faktiskt in och vänder här på varje tur.


4,5 knops tidvattenström gör att sjömärkena måste tåla en hel del.


Hastighetsrekord för motor för Wilhelmina.


Och naturligtvis får vi möte med Hurtigrutten där det är som smalast och starkast ström.

2 kommentarer:

  1. Åh vilka fina bilder. Synd att vädret är dåligt.

    SvaraRadera
  2. Hej! Kul att du följer oss. Ja det har tyvärr varit ganska många dagar med gråväder. Men här är så fantastiskt så jag njuter i fulla drag av att vara ute, på båten och med Pelle. Kram Christina

    SvaraRadera