Efter två dagars stillaliggande på Krokholmen, där det inte fanns mycket annat att göra än att fixa lite med båten, se på fotbolls-EM och läsa, p.g.a blåst och regn, så var prognosen ganska lovande för måndagen.
Den började visserligen med regn och svag vind men det klarnade upp efter ett par timmar och dessutom fick jag besök av mitt första stim av delfiner. Det var fantastiskt roligt att se dessa smidiga och vackra djur komma simmande med en sådan hastighet att det var väldigt svårt att hinna få "skott" på dom med kameran. Dom var nog i full fart med att jaga föda för dom brydde sig inte alls om Wilhelmina, utan simmade bara rakt förbi på behörigt avstånd, utom vid ett tillfälle då två av dom kom ganska nära. Det blev inte några särskilt bra bilder denna gången, hoppas att det blir fler tillfällen.
Efter ganska mycket motorgång/motorseglande i den allt mer utdöende vinden, kom jag tillslut till ön/samhället Röst, som är den sista bebodda utposten på Lofoten innan resten av bergskedjan som utgör Lofoten försvinner ned i Atlanten. Att fisket fortfarande är en viktig del av befolkningens utkomst märks inte mins på den väldigt starka lukten (stanken) av torkad fisk som sprider sig över hela hamnen.
Kvällen avslutas med en väldigt klar och fin midnattssol!
Ett väldigt vanligt fenomen är att det bildas lokala moln som blir hängandes över alla dessa höga öar.
Gästbryggan ligger mitt i all fiskhantering med tillhörande "dofter".
Midnattssol över Röst.
/Pelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar